jennidear

Mina tänder och min käke fortsätter att hålla sig händelserika. Igårkväll gick så klart en av dom bitarna som blev ditsatta efter en liten handbollsolycka av. Tydligen är det ganska ovanligt nu för tiden att det händer men så klart händer det mig - efter bara några månader... Men, som tur är finns det jourtandläkare så en ny liten plastbit är nu på plats igen.

Jag har i alla fall nu kommit fram till att detta kan vara en bra sak. För om jag tröttnar på mina framtänders utseénde kan jag ju snabbt och lätt ge dem en makeover. Om jag t.ex. känner för att ha långa bergsspetsiga tänder kan jag ju bara slå av dem och sedan be tandläkarna göra dem spetsiga, vill jag ha jättejättestora kan jag fixa det. Jag kanske till och med kan få olika färger som röd och blå på de små bitarna. Så, vad tycker ni? Hade inte det varit toppen med lite olika tandfrisyrer?

Idag kan jag stolt säga att jag har varit duktig! Jag har inte bara pluggat en del utan även varit ute och sprungit tre varv på slingan! Det är inte var dag det. Man borde ha det som rutin, att bege sig ut och springa en stund nästan var dag. Men usch, jag kände hur otränad jag är för tillfället. Konditionen var förvånansvärt okej (hoppas det inte beror på att det regnade = luften full av syre) men dock inte benen! Attans, måste skärpa mig!

Nu sitter jag här i Höljefors hemmet  ganska så nyanländ, och väntar på Anthon som säkert lär ta en lång dusch. Positivt att jag får skrivit ett litet inlägg i alla fall och får berättat för er om min duktiga dag. 

Jag vet, jag är kass på att uppdatera men ja, datorn får inte lika mycket tid längre. Dessutom känns det som min hjärna är blockerad när jag sätter mig för att skriva eftersom allt skolarbete bara ligger i vägen. (Tidningen =Ångest.) Därför har jag inte mycket vettigt att dela med mig om idag heller men ett livstecken har ni fått från mig i alla fall.

Imorgon fyller min kära vän Emelie år vilket betyder att vi kan välkomna även henne till myndighetsklubben, så ett stort grattis till henne! Hon ska firas så det smäller om det på torsdag så det ser jag fram emot. Först lite middag och sedan fest.

En sak jag däremot inte hade velat är att somna själv inatt, det är tomt! Men jag får bita ihop och längta lite efter min lilla snygging istället, vilket alltid är behövligt, faktiskt. Då uppskattas nog tiden mer ihop, och nu kan jag nästan bara tänka på hur mycket jag tycker om den där Anthon ;D

God natt på er allesammas!